inledning: tänka och känna
Du som lever med smärta som följeslagare vet hur det är.
Hur mycket kraft det tar att ha ont dag efter dag efter dag...
Hur envist arbetet är för att må så bra det går, att träna, att vila, fast man hellre vill baka eller dansa…
Hur svårt det är att göra det man vet att man mår bäst av och låta bli att göra det, som gör allt värre…
Hur frustrerande det är att vilja så mycket och orka så lite.
Hur klen, trött, dålig, ledsen och uppgiven man ibland känner sig.
Det är ett konstant arbete att leva med värk, ett arbete kanske helt utan rast och riktig vila. Den som inte upplevt det kan ha väldigt svårt att förstå det. Så klart att man blir trött. Hjärnan blir så trött av smärtan att den gör fel med tex sämre minne och mer ljudkänslighet som följd. Det är därför det behövs ett kapitel om att tänka och känna i boken om Värkvardag.
...och så en liten dikt:
En värkande kropp
En värkande kropp
är som ett hungrigt monster
Den äter funktioner och entusiasm
tar för sig av energin
och lämnar bara en bråkdel kvar
En värkande kropp
är som en 3-åring skrikande på golvet
Den kräver den främsta platsen
tar sig ton
och överröstar alla konkurrenter
En värkande kropp
är som en dryg diva
Kräver alltid VIP-behandling
och anpassningar
från allt och alla omkring den
En värkande kropp
är som en gammal cykel
Den kräver en hel del omsorg,
tid och kraft
För att vilja fungera ett tag till
En värkande kropp
är som en skugga
Den skymmer resten av dig
och följer dig
som ett oönskat sällskap
Värkvardag - Eva Hylander - senast uppdaterad 2017-05-15
varkvardag.webnode.se
